Samling inför matchstart - 102 tävlande!
Vid årets Svenska Mästerskap i kampsporten kendo tog Shimbukan Skellefteå Budoklubb lagsilver och individuellt brons (förra året var det tvärt om).
Största SM någonsin
SM arrangerades i år av Umeå KendoKlubb och hölls i sporthallen Gammlia.
Inte mindre än 102 tävlande från 11 städer hade samlats - vilket gjorde arrangemanget till det hittills största Svenska Mästerskapet i kendo.
Samling inför matchstart - 102 tävlande!
Domarna, tillresta från Norge, Finland, Danmark (nästan) och södra Sverige.
Projektledare för hela arrangemanget var Peter Strehlenert* och förutom en hel del strul vad gällde själva lottningen och hela idén med direktutslagning i poolsystemet flöt detta års SM extremt smidigt.
En ytterst kompetent domarkår och en engagerad stab av funktionärer slet hela dagen och lyckades göra 2005 års SM till ett av de bättre Shimbukan har varit på (och vi har tio års erfarenhet av medverkan på SM).
En eloge till Umeå KendoKlubb!
Lagtävling
16 lag från Sveriges främsta kendoklubbar möttes i fyra pooler. På grund av tidsbrist var det endast poolsegrarna som gick vidare (i vanliga fall går både pool-ettan och pool-tvåan vidare). Detta undantag från det vanliga systemet möttes av massiv kritik, men eftersom Budo- och Kampsportsförbundet hade sanktionerat förändringen och det inte fanns möjlighet att ändra poolsystement startade tävlingen.
Shimbukan var en av tre städer som hade valt skickat fler än ett lag: Shimbukans lag två gick dock långt ifrån bra och stötte på patrull redan i sina första matcher. De tappade onödigt många poäng och kunde inte vinna sin pool - och var därmed utslagna ut tävlingen.
Shimbukans förstalag gick betydligt bättre. De vann sin pool med utklassningssiffrorna 10-0 i matcher och 20-1 i poäng...
Laget hade, skador och sjukdomssymptom till trots, flyt och kände sig inte hotade förrän i semifinal där ett taggat KFUM Uppsala väntade.
Uppsala hade ett erfaret och välmeriterat lag och borde ha kunnat sätta emot ett riktigt hårt motstånd - men Shimbukan hade ångan uppe och körde bokstavligt talat över Uppsala.
4-0 i matcher, 9-1 i poäng och Shimbukan var i final.
I finalen väntade Stockholms förstalag, FSKA - laget som tagit SM-guldet de fem senaste åren. Senast lagen möttes (final 2003) hade Stockholm vunnit med 0-5 i matcher, denna dag hade dock Shimbukan tänkt bjuda betydligt bättre motstånd.
Shimbukans Anders Saadio gick första matchen mot Jun Yamasaki. Det blev en spännande strid som stod och vägde tills Anders tvekade bråkdelen av en sekund. Mot en motståndare så erfaren som Jun är detta ödesdigert, han satte poänget och Shimbukan låg under. Saadio kände nu på sig att den ordinarie matchtiden på fem minuter började rinna ut och formligen öste in anfall på Jun som blockade och kontrade. Istället för ett oavgjort resultat blev det istället ytterligare ett poäng till Jun och matchen var därmed över. I kendo är det bäst av tre poäng inom fem minuter som är den normala matchformen. Jun hade i denna match imponerat stort, han har en av Kendosveriges bästa defensiv och en otroligt explosiv attack.
Andreman ut för Skellefteås räkning var Magnus Johansson. Han var pressad att reducera och mötte Jocke Håhl i vad som kom att bli en riktigt jämn match. Jocke kunde dock kontra in 0-1 och koncentrerade sig sedan resten av matchen på att hålla resultatet vilket också skedde. 0-1 vid full tid och Shimbukan låg nu under med 0-2 i matcher.
Nu hängde allt på Oskar Lindholm. Den regerande Norrlandsmästaren gick ut hårt och styrde från första stund sin match mot Nicke Rydgren. Oskar gjorde inga misstag och kunde relativt enkelt vinna matchen med 1-0. Finalen levde igen.
Shimbukans fjärde tävlande var Josef Segerstedt som ifjol som femtonåring hade debuterat i SM-sammanhang. Han har under året tagit jättekliv framåt och är nu en av de absolut hetaste i landslagsgruppen. Mot honom stod dock ingen mindre än Mats Wahlqvist, 7e Dan, regerande Svensk mästare och flerfaldig EM-medaljör. Josef gick till synes helt respektlöst in i matchen och satte press på Mats som verkligen fick kämpa för att inte tappa poäng. Mats tog dock 0-1 och Josef lade in ännu en växel. I matchens slutsekunder hittade sedan Josef en öppning i Mats försvar och fick in en riktigt bra träff över Mats handled. Josef trodde att han fått poängen och sänkte demonstrativt sin gard. Tyvärr hade inte domarna uppfattat träffen, alternativt bedömt den som inte nog ren, och Mats kunde istället dundra in 0-2. Spiken i kistan.
Finalens sista match stod mellan lagkaptenerna Edde Johansson och Nisse Björkegård. Finalen var i detta skede avgjord, nu gällde det prestige och de båda stred för äran. Edde, som ofta går som landslagskapten i det Svenska landslaget, gick trygg i rollen och hade inga större svårigheter att vinna matchen.
Shimbukan som verkligen hade kämpat väl föll således med matchsiffrorna 2-3 (2-5 i poäng). En bra insats som lovordades av många - men förlusten sved likafullt.
Bronsmedaljörer: FSKA Stockholm, lag 2 och KFUM Uppsala, lag 1.
Silvermedaljör: Shimbukan Skellefteå Budoklubb, lag 1.
Guldmedaljör: FSKA Stockholm, lag 1.
Shimbukans Lag 2 (övre raden, bilden nedan) bestod av Anders Södermark, Magnus Holmgren, Peter Holmgren, Simon Stenberg, David Sjölund och Erik Lindgren.
Shimbukans Lag 1 (nedre raden, bilden nedan) bestod av Josef Segerstedt, Anders Saadio, Magnus Johansson, Edde Johansson, Oskar Lindholm och Ambjörn Holmkvist - ett lag vars åldersfördelning 14-39, verkligen visade att kendo kan vara en sport för alla..
Intervju med Anders Saadio (efter lagsilvret)
R. Grattis till lagsilvret, hur känns det?
A. Tack, det känns som om det gångna årets träning har gett resultat. Vi har nu tagit lagmedalj fyra år i rad (brons, silver, brons och nu silver) och rankas som Sveriges näst bästa kendoklubb. I år gav vi dessutom FSKA Stockholm en hård match om guldet.
R. Ja, dagens final var riktigt jämn, 2-3 i matchvinster jämfört med 0-5 när ni var i final mot FSKA senast (2003). Hur pass hårt är det att möta deras första lag egentligen?
A. De fem i FSKA's förstalag är allihop höggraderade kendokas av yppersta klass ochhar för landslagets räkning varit med och tagit internationella medaljer. Det är klart att det är tufft!
I vårt femmannalag har vi två landslagsmän och en juniorlandslagsman - som tränar med seniorlandslaget. Vi har med andra ord en bit kvar, på papperet, innan vi kan mäta oss med FSKA - så vi borde väl vara nöjda med 2-3 i finalen... men att få stryk är alldrig kul.
R. Du säger att en av er är juniorlandslagsman - men tränar med seniorerna, hur kan det komma sig?
A. Jämfört med många andra kendonationer har vi i Sverige inte haft någon utpräglad barn och juniorträning. Detta har gjort att våra få juniorer inte kunnat mäta sig med motsvarande åldrar internationellt. I dagsläget har Sverige hittills endast representerats av en junior vid internationella tävlingar, Shimbukans Josef Segerstedt. Så man kan nog säga att juniorlandslaget är Josef. Då det helt enkelt inte finns några andra i Josefs ålder som är tillräckligt bra för att vi skall kunna ha en juniorlandslagsgrupp får han istället träna med den ordinarie gruppen.
R. Jag såg att Josef i finalen gick mot den som är högst graderad i Sverige, Mats Wahlqvist 7:e dan. Hur tyckte du att den matchen gick?
A. Det skiljer 23 år och tiotusentals träningstimmar mellan de två, Mats har varit med i otaliga landskamper och SM och började träna kendo redan innan Josef var född. Så rent teoretiskt skall inte Josef ha någon som helst chans - men Josef är inte någon vanlig tonåring så Mats fick verkligen kämpa sig igenom matchen. I mina ögon var Josefs insats i denna match den största bragden under dagens tävlingar, trots att han till slut föll med 0-2.
R. Nu har vi mest pratat om finalen - men hur var vägen dit?
A. Vi hamnade i en rätt tuff pool, tillsammans med Linköping, Luleå och Umeå. Från den fyrpoolen skulle endast ett lag gå vidare, alltså behövde vi prestera redan från början. Vi var ordentligt peppade och vann poolen med utklassningssiffrorna 10-0 i matcher, 20-1 i poäng. Vi hamnade därmed direkt i semifinal.
R. Och i semifinalen gick allt lika lätt?
A. Inte riktigt, nu började motståndet hårdna rejäl och KFUM Uppsala hade ett riktigt starkt lag. Marginalerna var dock på vår sida och vi säkrade till slut vår finalplats med 4-0 i matcher, 9-1 i poäng.
R. Vad tycker du om din egen insats i finalen?
A. Jag hade önskat att jag hade fått möta Nicke Rydgren istället för Jun Yamasaki men det hade nog kvittat eftersom Nicke var i en strålande form och vann den individuella tävlingen senare på dagen. Jun är en väldigt kapabel motståndare och den typ av kendo som han använder är svår att komma igenom för mig. Tyckte ändå att det var relativt jämnt ett tag och jag fick till en blotta i hans försvar, men jag tvekade under en bråkdel av den tid som denna blotta var öppen. Och mot Jun tvekar man inte ostraffat.
R. Vad hände?
A. Vi hade hamnat i ett läge med svärden lågt och jag skulle precis tvinga fram en attack från honom som jag skulle hunnit kontra men eftersom jag tvekade kunde han ta initiativet och hugga under min tvekan. Denna tiondels sekund resulterade i ett perfekt hugg från honom i mitt huvud. Man kan inte göra annat än att acceptera och beundra ett så vackert hugg och den kontroll som han uppvisade.
R. Är du nöjd med ert resultat?
A. Jag är helt tillfreds med den nivå som vårt förstalag höll under tävlingen. Vi har gjort ett stort lyft det senaste året och SM-guldet hägrar. Men ett silvret känns somett tröstpris eftersom det endast finns ett vinnande lag och resten förlorare, även om förlusterna i sig skedde olika sent i tävlingen.
R. Menar du att silvret inte är någon vinst?
A. Det är ett kvitto på att vi faktiskt förtjänar att rankas som näst bästa klubb i Sverige - men i övrigt är det mest en påminnelse på att vi blivit besegrade. Silver- och bronsmedaljer fyller säkert sitt syfte i de sporter som har sitt ursprung i lekar där man av tradition rangar upp varandra inbördes med jämna mellanrum för att undvika byaslagsmål. Jämför man detta med sporter där ursprunget är långt allvarligare och segraren av tradition även var den ende som överlevde, då är silver och brons ganska överflödiga. Det fanns liksom ingen att dela ut dessa priser till. Så sett ur den historiska aspekten är silver och brons således ingen vinst men det är sannerligen trevligare att leva i en tid då detta är historia och striderna inte sker med skarpa vapen. Nu har man, trots förlusten, halsen kvar att hänga silvret runt och det är en vinst i sig, en vinst för hur samhället har utvecklats.
R. Finns det något annat kring lagtävlingen som du vill kommentera?
A. Det här årets SM var det bäst planerade och utförda hittills, Umeå KendoKlubb är värd all heder för det sätt som de hanterade sitt värdskap för denna tävling. Dock var det synd att det var direktutslagningar i poolerna med endast ett lag som gick vidare. Om poolsystemet hade varit normalt skulle vi ha testat vår lovande reserv, Ambjörn Holmkvist. Men som läget var nu blev vi tvungna att gå ut stenhårt - med fokus på en övertygande poolseger. Jag vet att Ambjörn utan tvekan hade kunnat vinna över flera av de som vi mötte i poolen men eftersom man inte vet motståndarnas laguppställning i förväg så vågade vi inte chansa.
R. Hur ser framtiden ut nu?
A. Vi har lärt en hel del om våra motståndare nu och kommer att anpassa vår träning så att vi vid nästa möte skall kunna ge dem ännu hårdare motstånd. Både vi och Stockholm står inför en föryngring av våra respektive förstalag och ivarjefall på längre sikt så verkar det som om detta är till vår fördel. Stockholm har, klubbens storlek till trots, problem med återväxten - men Shimbukan har extremt starka juniorer på väg fram. Jag är övertygad om att vi snart tar lagguldet.
Matchbilder, lagtävling
Semifinal, Shimbukan mot Uppsala
 |
 |
 |
 |
| Edde, Shimbukan mot Mathias, Umeå | Shimbukans andralag | Anders Saadio | Simon Stenberg, Shimbukan |
Matchbilder, final lagtävling
Lagfinalen - Nicke Rydgren vs Oskar Lindholm
 |
 |
| Edde "kryper" in en koté. | Nisse Björkegård vs Edde Johansson |
Individuell tävling
Det blevr en hel del klagomål på den minst sagt bristfälliga poolindelningen i den individuella tävlingen och det ytterst trista sätt på hur poolsystemet fungerade (bara en gick vidare från varje pool - något som gjorde att den sista matchen i poolen oftast kom att vara helt betydelselös för minst en av de tävlande - vilket i sin tur gav upphov till lite konstiga matchresultat).
I årets individuella tävlan gick det relativt tungt för Shimbukan, det är svårt att säga varför klubbens fäktare gick sämre än vanligt individuellt men en kombination av konstigt poolsystem som innebar utslagning av 2/3 av startfältet redan i grundomgången och en tuff lottning gjorde att det blev stort manfall. Shimbukan brukar ha 3-4 kämpar med bland de 16 bästa på SM - men i år var det bara Oskar Lindholm och Edde Johansson som kom så långt sedan Josef Segerstedt blivit utslagen med 1-2 av Nicke Rydgren (fjolårets fyra) och Magnus Johansson funnit sig besegrad av den regerande svenska mästaren Mats Wahlqvist (1-1 i matcher, 2-3 i poäng).
Oskar Lindholm fick sedan respass av förra årets andra bronsmedaljör - Björn Gustavsson - innan Edde, pga ett fel i lottningen, ställdes mot Mats Wahlqvist i semifinal (en upprepning av fjolårets final). Edde kämpade tappert men fick även han se sig besegrad av Mats som därmed tog sin tredje Shimbukan-skalp för dagen.
I finalen mötte sedan Mats Wahlqvist klubbkamraten Nicke Rydgren. Mats tog relativt snabbt ledningen med 1-0 och borde sedan med sin rutin kunnat hålla det resultatet matchtiden ut. Nicke låg dock på och var flera gånger nära att reducera, bland annat med en mäktig Hiki-Men. Nicke fick till slut verkligen in 1-1 på en Koté, ett matchresultat som stod tiden ut. Det krävdes sedan nära fem minuters Sudden Death innan Nicke kunde avgöra till sin fördel och för första gången ta hem titeln som Svensk Mästare.
Bronsmedaljörer: Mikael Leetma, FSKA och Edde Johansson, Shimbukan.
Silvermedaljör: Mats Wahlqvist, FSKA.
Guldmedaljör: Nicke Rydgren, FSKA
Matchbilder, individuell tävling
Shimbukans Edde Johansson i semifinal mot Mats Wahlqvist, FSKA.
 |
 |
 |
 |
| Edde mot Nelson Cartahena, Wäsby | Jun Yamasaki (fastnar med shinaien) | Nelson duckar och ungår Eddes hugg. | Nelson går utanför matchområdet för andra gången och förlorar kvartsfinalen. |
Matchbilder, final individuell tävling
Nicke Rydgren fokuserar inför finalen.
Mats har just tagit 1-0 i finalen (fast Nicke träffar rätt bra - om än lite sent...).
Nicke tar en Koté-poäng.
 |
 |
 |
 |
| Nickes Hiki-Men som nästan gav poäng. | Nicke "Red Bull" Rydgren hade, som alltid, ett överflöd av energi. | Mats Wahlqvist - Mannen, Myten, Legenden. | Nicke, nybliven Svensk Mästare, tar av rustningen efter striden. |
Mingelbilder
 |
Historik SM Kendo 1998 Brons, individuellt (Edde Johansson) |