Shinai - träningssvärd gjort av fyra ribbor bambu

 

 

 


Gi (träningsjacka) och Hakama (byxkjol)

 

 

 


Bogu - Komplett rustning
Består av Do (bröstplatta), Men (hjälm), Tare (höftskydd) och Koté (handskar).

Kendons historia 

Till skillnad från de flesta andra av dagens kampsporter utvecklades Kendon under tidigt 1700-tal (Karate, TaeKwonDo, Aikido etc grundades inte förrän i början/mitten av 1900-talet).

 

Kroppsskydd vid svärdsträning

Att studera på svärdsskolor var långt ifrån ofarligt, svåra skador och dödsfall hörde inte till ovanligheterna.
Träningen förberedde dock krigarna för riktig strid och mottot för denna tidiga Kendo var "Seger betyder överlevnad, förlust innebär död".

 

År 1711 införde så en mästare vid namn Naganuma Shirozaimon Kunisato, vid svärdsskolan Jiki Shinkage, Koté (handskar) och Men (hjälm) som obligatorisk utstyrsel under svärdsträning. Dessa skydd hade visserligen redan används av flertalet skolor men i begränsad omfattning.

 

Kendons grundare anses dock vara Nakanishi Chuzo Tanemasa som i mitten på 1700-talet grundade en egen svärdsskola.

 

Nakanishi Chuzo Tanemasa

Eftersom Chuzo tyckte de många skadorna/dödsfallen under svärdsträningarna var onödiga "uppfann" han föregångarna till våra dagars Koté och Shinai och krävde att alla hans elever skulle använda dem under vissa träningspass. Många elever uppfattade dessa nymodigheter som tecken på feghet och sökte sig till andra skolor. Större delen av eleverna uppskattade dock möjligheten att med full kraft kunna utföra sina tekniker utan att behöva oroa sig för sin egen eller motståndarens säkerhet. Det nya sättet att träna spred sig snart till andra skolor.

 

Ytterligare skydd

Efter att ca år 1760 ha förädlat Koté och Shinai fortsatte Nakanishi att utveckla fler och bättre utrustningsdetaljer. Nästa steg blev Do och sedan ännu en förbättring av Shinaien. De nya övningssvärden (ursprungligen gjorda av 16-32 st tygklädda bitar bambu) gjordes nu av fyra polerade och välbalanserade bamburibbor ihophållna av skinnremmar och kallades Fukuro Shinai.

 

Vid denna tid (1770) standardiserades även Shinaiens längd och vikt till mått som hålls än i dag.

 

Då det fortfarande blev en hel del skador infördes så Tare (underlivsskydd) och succén var ett faktum. Samurajerna kunde träna med full kraft och svärdsskolorna blomstrade.
Mer än 600 olika skolor sägs ha funnits vid denna tid.

 

Spridning

Under 1800-talet blev det lättare för icke-samurajer att få träna Kendo och år 1871 infördes det som obligatoriskt skolämne i alla japanska skolor. År 1872 ändrade sig regeringen och ansåg plötsligt att svärd enbart skulle hanteras av militärer. Det tog dock inte så länge förrän Kendo åter var obligatoriskt i skolorna.Tonvikten lades på de mentala, moraliska och fysiska värdena i att träna krigskonster.I och med införandet i skolorna vaknade också intressen att göra Kendo till en sport (från att ha varit enbart inriktad på träning).